skolnatta

Kursuppgift 4

-       Böcker och läsning

Jag har valt att arbeta med boken ” Den fula ankungen”. I boken får man läsa om en ankunge som inte ser ut som alla andra ankungar. På grund av utseendet lämnas han utanför sin familj och vart han än kommer blir han utstött. Jag har valt boken för att den tar upp ett ämne som är väldigt viktigt i både förskolan och i skolan (utanförskap). Jag tror att boken kan få igång samtal kring ämnen som exempelvis:

-          Hur det kan kännas att vara utanför och att inte passa in.

-          Hur det kan kännas att få ta del av och känslan av att få vara med.

Planering: Jag vill få barnen att känna sig involverade från början, därför kommer jag att visa boken och låta barnen berätta vad de tänker när dem ser framsidan. Det är då viktigt att jag som pedagog lyssnar på varje enskilt barn så att han/hon känner sig uppmärksammad. I Lpfö står det att ” förskolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram” (skolverket 2010 s.5). Sedan kommer jag fortsätta läsa upp boken och under läsningens gång visa bilderna för barnen. När jag läst klart boken vill jag prata med barnen om deras uppfattning. Jag vill även få igång samtal kring mina två punkter ovan. Bokens handling skulle lika gärna kunna utspela sig i den mänskliga världen och detta är något som inte är okej. Utanförskap är ett viktigt ämne och mycket värt att diskuteras. Det finns många olika orsaker till att en människa kan känna sig utanför och exemplet med den fula ankungen är ett av dem. Enligt läroplanen är detta något vi i förskolan/ skolan måste arbeta för ” Inget barn i förskolan skall utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller annan kränkande behandling. Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas” (skolverket 2010 s.4).

Det är viktigt att man inte bara läser boken utan att man efteråt samtalar så att barnens tankar kommer fram. Då detta är ett viktigt ämne vill jag att alla barnen deltar. Ett nästa steg kan vara att man sitter tillsammans och bestämmer regler för hur man skall bete sig mot varandra. Att barnen får vara med och bestämma regler som sätts upp på väggen till exempel. I boken språkstimulering del 2 tar Eriksen Hagtvet upp att en gruppsamling inte passar för individuellt lärande men passar bra om man skall ta upp ett ämne som engagerar de flesta.

Tema 1:

Titel: Bornholmsmodellen. Vägen till läsning - språklekar i förskoleklass

Författare: Ingvar Lundberg

Innehåll:

Boken pekar på hur viktigt det är med språklekar i förskolan och att språklekar kan förebygga lässvårigheter. Vi tror att anledningen till detta är bland annat eftersom barn är väldigt fysiskt aktiva och därför kan ha lättare att lära genom lek. Boken ger även konkreta idéer och förslag till olika språklekar.

Det finns fyra olika steg som främjar en god läsutveckling:

1.      Språklig medvetenhet

2.      Bokstavskunskap

3.      Ett gott ordförråd

4.      Motivation

Språklig medvetenhet innebär att man förstår ords innebörd och dess betydelse. Vad vi fått erfara från våra VFU-platser så tycker vi att det är bra med blandade barngrupper när det kommer till språklig medvetenhet eftersom barn som har den här sortens medvetenhet kan lära barn som har svårigheter med språket. Vi tycker att med rätt motivation till oavsett vad du gör så har du mycket lättare att lära och så är det även med läsutvecklingen. När vi själva var små minns vi att när man läste något som intresserade en själv och som vi tyckte var roligt så ökade motivationen och därmed hade vi lättare för oss att lära.

Våra tankar om boken:

Vi vill rekommendera den här boken för alla pedagoger som är verksamma inom förskolan. Detta eftersom den ger konkreta förslag till hur man kan förhålla sig till språklekar och hur man utför dem samt hur språklekar påverkar läsning och skrivning.

Tema 2

Det här temat har behandlats under ett seminarium.

Tema 3

Titel: Barns tidiga lärande

Författare: Elisabeth Mellgren & Karin Gustafsson

Innehåll:

I boken är språk och kommunikation i fokus, den beskriver hur viktigt det är med högläsning och hur det gör så att de skriftspråkliga hos barnen utvecklas. Vi anser att högläsning för mindre grupp där alla kan se texten och bilderna i boken främjar skriftspråket då barnen kan hänga med i texten och se sambandet mellan text och tal. Boken tar upp hur barns språk och kommunikation grundläggs i tidig ålder. Förskolan har stora möjligheter att skapa goda förutsättningar som är gynnsamma för barns möten med skriftspråket.

För att kunna kommunicera med språket är erfarenheten i sig inte tillräcklig utan man måste känna till begreppen och språket för att kunna kommunicera. Spel och aktiviteter är viktigt för barnens språkutveckling.

Boken tar även upp förskolor med olika kvalitéer och att det finns två olika attityder till skriftspråkande i förskolan. I förskolor med hög kvalitet är variationen av material hög och pedagogen kommunicerar mycket med barnen genom att ge dem utvecklande frågor där barnen får chans att reflektera. Förskolor med låg kvalitet har ingen större variation av material och pedagogerna ställer för det mesta frågor som bara har ja och nej svar. Vi i gruppen har olika erfarenheter av dessa olika kvalitéer i förskolan. Ett exempel vi stötte på var när pedagogerna bytte blöja på skötbordet. Där hade de uppsatta ramsor och rim som barnen kunde titta på och samtidigt hänga med i texten. Detta tycker vi är positivt eftersom att pedagogen då tar tillfället i akt och tar tillvara på stunden för utveckling av barnets skriftspråkande.

Tema 4

Titel: Barn upptäcker skriftspråket

Författare: Gösta Dahlgren, Karin Gustafsson, Elisabeth Mellgren och Lars-Erik Olsson.

Innehåll:

Boken beskriver skillnaden mellan det talande och skrivna språket. Med det talande språket kan man använda sig både av sitt tal och av kroppsspråk för att förstärka vad man menar, medan du med det skrivna språket måste ta läsarens perspektiv eftersom du inte kan kommunicera med känslor på samma sätt. När vi läst detta började vi prata om hur vi själva lagt märke till att skriftspråket ibland kan missuppfattas i exempelvis sms, chatt och andra meddelanden då man inte ser varandra och inte vet om varandras känslouttryck på samma sätt som i en talspråkande miljö.

Boken behandlar hur barn upptäcker skriftspråket i naturliga sammanhang. Exempelvis genom att barnen får läsa dagens matsedel och dagens datum eller får skriva sitt namn på en teckning och så vidare. Vi tycker att det är viktigt som pedagog att tänka på att möjliggöra sådana situationer i vardagen. Då får barnen verktygen att fortsätta sitt lärande inom skriftspråket. Vi har sett ett bra exempel på detta ute på en av våra VFU-platser. Innan lunch ställer barnen upp sig på led för att gå till matsalen. Barnet som står längst fram i kön får läsa vad det blir för mat på matsedeln. Vi tycker att det är viktigt som pedagog att tänka på att alla barn kanske inte kommit lika långt i läs- och skrivutvecklingen. Därför bör man vara observant här och hjälpa de barn som har svårigheter så att han eller hon inte känner sig utpekad.

Våra tankar om boken:

Nathalie Gyllenhammar & Rebecca Jönsson

Observation av verksamhetens talspråkliga miljö

Vi observerade några olika sammanhang i verksamheten som har olika karaktär av språkliga samspel. Vi utförde vår fältstudie på en avdelning med barn i åldrarna 5-6 år. De olika sammanhang som vi observerade var lek ute, samling samt en gemensam aktivitet där barnen tillverkade egna snögubbar av silkepapper och lim. Vi använde oss av fältanteckningar tillsammans med bandspelare för att dokumentera våra observationer. Vi granskade även våra observationer utifrån ett genus/etniskt perspektiv.

Lek ute

Barnen var ute och lekte på skolgården där vissa av dem valde att spela bandy. Vi valde att observera detta sammanhang eftersom att barngruppen bestod utav tio killar där man tydligt såg vem som var lagkaptenen. Detta fångade vårt intresse då gruppen bara bestod utav killar, frågor vi ställde oss var, varför är det inga tjejer med? Och varför låter sig de andra barnen styras av en person (lagkaptenen)? Det vi la märke till var att lagkaptenen var säker i sin roll och styrde leken med hjälp av sin språkliga förmåga samt sin fysiska förmåga då det märktes att han var kunnig inom området, detta tror vi kan vara anledningen till att killarna såg upp till lagkaptenen. Vi tror att anledningen till att inga tjejer var med var dels för att tjejerna intresserade sig för annat och dels för att de kanske inte släpptes in i leken av dem dominanta killarna. Vi reflekterade över att lagkaptenen vågade ta ögonkontakt med den han pratade med samtidigt som han använde sig av sin språkliga förmåga och genom sitt kroppsspråk och tonfall. Detta tar även Eva Johansson upp i sin bok möten för lärande ” Språket är inte bara innebörden i orden som uttalas. Också gester, tonfall och ansiktsuttryck berättar om människors tankar och sätt att vara”. Johansson 2009 (s.212)     

Samling

Samlingen bestod av att pedagogen hade högläsning ur Petsson & Findus. Hon ställde frågor för att involvera barnen i berättelsen samtidigt som hon tog hänsyn till alla barnens tankar och frågor. Barnen ville gärna vara med och svara på frågorna som ställdes.  Det vi la märke till i detta sammanhang var att alla ville säga något även om det inte hade med frågan att göra. Barnen ville gärna dela med sig av sina egna erfarenheter och kanske var det något i berättelsen som fick dem att börja fundera på detta. Efter att ha läst barns tidiga lärande (2009) så hittade vi många likheter som togs upp i studien om barns tidiga lärande. Genom att barnen får lyssna på berättelsen får de tillgång till olika ord, handlingar och egenskaper. Det som krävs av pedagogen är att skapa en situation där barnet känner sig uppmärksammad och att pedagogen anpassar sig till det enskilda barnets tankar och funderingar.

Aktivitet/Tillverkning av snögubbar

Här fick barnen göra egna snögubbar genom att använda sig av material som silkepapper och lim. Denna aktivitet var förberedd utav pedagogen och ingen spontan aktivitet. Barnen klarade av uppgiften med lite hjälp från pedagogen och alla var delaktiga. Under snögubbsarbetet märkte vi att de äldre barnen (6 år) använde sig flitigt av sin språkliga förmåga då dem ville visa för de yngre barnen (5 år) hur man skulle göra. Eriksen-Hagtvet (2006) skriver i sin bok om hur barn aktivt lär sig genom att vara tillsammans med andra och hur viktigt det är att läraren skapar pedagogiska aktiviteter. De språkliga karaktärer som vi la märke till i detta sammanhang var när två utav de äldre pojkarna som satt och diskuterade andra saker som inte hade med ämnet att göra ”Tv-spel”. Trots att pojkarna satt och samtalade om annat fick de slutfört sin uppgift. Detta är ett exempel på att lära i sitt eget tempo som Eriksen-Hagtvet (2006) skriver om i sin bok språkstimulering del:2. Barnen får på sina egna villkor utveckla sitt lärande i sitt eget tempo eftersom att kraven inte är lika höga i förskolan som i skolan.

Genus/Etnisk

Barngruppen bestod av barn från olika kulturer och vi märkte att pedagogerna bemötte barnen lika, ingen särbehandling. Detta styrker Lpo 94 då pedagogernas uppgift är att se till att eleverna utvecklar förståelse för andra kulturer och respekterar elever med olika etnisk tillhörighet, social bakgrund eller annan trosuppfattning. Ett utav barnen i tjej gruppen har ett annat ursprung något som vi reflekterade över var att de andra barnen tydde sig till henne, vi frågade oss varför? Svaret som vi kom fram till var att hon är väldigt mogen för sin ålder och har en utvecklad språklig förmåga som hon använder i interaktion med de andra barnen. Vi tror att de andra barnen ser upp till detta. I denna barngrupp fick vi känslan av att barnen självmant delar in sig i två grupper, tjejerna leker med varandra och killarna leker med varandra. Vi märkte att killarna ofta leker ”tuffa lekar” såsom krig och brottningslekar medan tjejerna ofta utövade lugnare lekar såsom pärla och målning.    

Eriksen Hagtvet, Bente (2006). Språkstimulering. Aktiviteter och åtgärder i förskoleåldern. Stockholm: Natur och Kultur.

Johansson, Eva (2003). Möten för lärande. Pedagogisk verksamhet för de yngsta barnen i förskolan. Forskning i fokus 6. Stockholm: Skolverket.

Mellgren, Elisabeth, Gustafsson, Karin (2009). Språk och kommunikation. I Sheridan, Sonja, Pramling, Samuelsson, Ingrid & Johansson, Eva (Red). Barns tidiga lärande. En tvärstudie om förskolan som miljö för barns lärande.

Lpo 94 (Skolverket 2010)

Språkstimulering del 2 Bente Eriksen Hagtvet

”Under förskoleåren är det som lättast att förebygga barns misslyckanden och bygga upp deras självförtroende”.

I inledningen tar Bente upp hur viktiga samtalen mellan vuxen och barn är. Att man som vuxen ska visa intresse för barnet och ge uppmärksamhet. Det är viktigt att man som vuxen visar intresse för barnet så att de inte blir likgiltigt och passivt. Alla barn är olika och det är viktigt att pedagogen bemöter barnen på rätt sätt. Att man tar tillvara på det enskilde barnets behov.

Fyra pedagogiska nyckelområden

1.      Allmän språkfärdighet

2.      Situationsberoende språk

3.      Språklig medvetenhet

4.      Erfarenheter av skrivning och läsning

Den första punkten innebär att man skall ta tillvara på dialogen. Barnet växer både språkligt och känslomässigt om det blir taget på allvar och en så kallad ”här och nu dialog” är ett exempel på hur man kan göra för ett individuellt lärande. Om man vill ta tillvara på ett individuellt lärande bör man inte göra det i en stor grupp. Det blir nämligen svårare att föra en dialog som involverar alla barnen i samma ämne. I större grupp kan man hålla samling för att exempelvis förmedla ett buskap som alla måste ta del av och som man skall komma ihåg. Men även för gruppidentitet och för gruppsammanhållning. Exempel på gruppövningar är sång, dans och läsa i en bok som intresserar de flesta.

Den andra punkten innebär att man använder sig av språket för att kommentera situationer och händelser. Att man med hjälp av språket berättar vad man menar i ett sammanhang. ”Där och då” samtalen innebär att man återskapar en situation med hjälp utav språkliga metoder. Genom att man pratar med barnet om en händelse skapas en ”muntlig språklig bro” mellan händelse och text som gör det lätt för mottagaren att förstå texten. Det finns tre genrer som bidrar till språkutvecklingen som man i förskolan bör arbeta med och dem är kommenterande, berättande och gestaltande språkgenrer. Något som är viktigt för språkutvecklingen är att barnet får uttrycka sig i skrift. Ett exempel kan vara att skriva ner ett recept och hur man går tillväga. Genom att barnet får beskriva handlingen i skrift får den en ökad medvetenhet om handlingen. Barnet blir mer strukturerat.

Den tredje punkten innebär att man är medveten om språket. Att man ser språket som ett slags system och man vet hur en mening är rätt uppbyggd. Det är oftast när man är språkligt medveten som man är på väg att knäcka den alfabetiska koden. Då man lär sig att skriva.

I den fjärde punkten skriver Bente om hur förskolebarn använder sig av skriftspråket, och det vanligaste är att barnet börjar med ”lekskrivning och klotter”. Barnet skriver med påhittade bokstäver men även ibland bokstäver från alfabetet. Hon säger att det handlar om att stimulera barnet och låta det få erfarenheter av skrivning. Även om det som står på pappret inte har någon alfabetiskt skriftlig betydelse finns det kanske en mening med det barnet har lekskrivit. Att det ändå har en betydelse. Ett senare steg i skrivutvecklingen är att pedagogen skall stimulera barnet och försöka uppmuntra barnet i riktning mot det alfabetiska skrivandet. Men det är viktigt att barnet inte känner sig tvingad.

Efter att ha läst boken har jag lagt märke till hur viktigt det är för barnet med vuxnas stöd och hjälp. Att vi som vuxna visar intresse och ger barnet uppmärksamhet. Att vi för dialoger, samtalar och lyssnar på barnet. Det är också viktigt att man tar vara på det enskilda barnets uppfattningar och att man som pedagog är öppen för att alla barn tänker och lär sig på olika sätt. Något jag inte tänkt så mycket på innan jag läste boken var att hur viktigt det är att pedagoger inte tar för mycket tid till att samtala med varandra, om exempelvis vardagliga saker. Sådana dialoger kan innebära att barnet inte känner sig uppmärksammad och detta kan vara en anledning till att stämningen blir stökig. Detta tyckte jag var en intressant punkt i boken och är något jag vill observera nästa vfu period.

Hur barn lär sig läsa och skriva

Det finns två typer av läsande och skrivande, det grammatiska läsande och skrivandet och effektivt läsande och skrivande.

Grammatiskt läsande och skrivande är när barnet använder sig av exempelvis en ljudningsteknik för att få fram ett ord. Ljudningsmetoden är ett slags tekniskt stödstruktur för att läsa och skriva. När barnet börjar använda sig av grammatiskt läsande och skrivande är den på väg att knäcka den alfabetiska koden.

Effektivt läsande och skrivande är när man kan läsa utan att behöva ljuda, när språket flyter på och man får förståelse för innehållet.

Det grammatiska läsandet och skrivandet är ett steg på vägen till att kunna läsa och skriva effektivt.

Det jag känner efter att ha bearbetat litteraturen är att man som pedagog måste försöka ta tillfället i akt. Om barnet skulle visa sig intresserad och självmant ”leker” med läs och skrivandet kan man uppmuntra detta.

Preläsande och preskrivande är att barnet låtsas skriva och läsa, det är ett slags påhittat språk. Caroline Lidberg skriver att man skall uppmuntra detta för det kan vara en bra början till att barnet lär sig skriva och läsa på riktigt. Detta tycker jag är en bra ide för att barnet inte skall känna sig kränkt. Att man som pedagog vid ett senare tillfälle visar barnet med ett riktigt språk och riktiga bokstäver hur man gör är inte helt fel. Eftersom barnet visat intresse kan man gå vidare.

Samtal för att lära sig.

Genom att barn får samtala med någon som kan skriva och läsa lär den sig själv att utveckla skrivandet och läsandet. Därför kan samtal med den ”vuxna” vara viktigt.

Jag tror att många barn vill visa vad dem kan, det är därför viktigt att man som pedagog eller förälder visar sig intresserad, lyssnar och hjälper.

Skrift och talspråkande

Skillnaden på skrift och talspråkande är att skriftspråkandet är mer explicit vilket innebär att den innehåller mer information och är mer fyllig och sammanhållen och talspråkandet är implicit, all information finns inte med. Talspråket och skriftspråket stödjer varandras utveckling.

”Övning ger färdighet”